Att allt inte står rätt till med torskbeståndet är det väl knappats någon som har missat? Forskare har länge varit medvetna om problematiken kring utfiskningen och de ekologiska effekterna detta medför på Östersjön. Problemet har flertalet gånger tagits upp och diskuterats i media, senast nu i uppdrag gransknings reportage om bulefiskningen som sker under torskens lekperiod i Öresund.

Att något är åt skogen galet med fiskepolitiken krävs det ingen Einstein för att räkna ut, men vad gör egentligen regeringen för att komma till rätta med problemet? Skrotningspremier för 200 miljoner? Det är helt uppåt väggarna hur kort minne våra politiker har, mellan 2001 och 2006 la man 100 miljoner på ett liknande försökt till att skrota bort delar av den svenska fiskeflottan för att minska fisket, det lyckades inte då, och det lär det inte göra nu heller.

Nivåerna för torsken är långt under det kritiska gränsvärdet för en hälsosam population och det är dags att sluta upp med den här miljöfluffpolitiken som inte leder till resultat!

Problemet med utfiskningen löser sig inte av nya subventioner eller nya strängare regleringar, det är uppenbart, problemet har en helt annan lösning, iaf om man vill tro de goda exempel på hur man kommit till bukt med utfiske i andra delar av världen.

Nya Zeeland är ett sådant exempel där man länge hade stora problem med utfiske, de hade precis som vi då en öppen tillgång till fiskevattnen och höga subventioner, men 1986 infördes där ett system med äganderätter( individually transferable quotes) och sedan dess har utvecklingen varit lovande. Alaska är ett annat exempel där fisket länge bedrevs på ett ohållbart sätt, men efter införandet av äganderätter så ser situationen mycket bättre ut, fiskeflottan har minskat naturligt och miljöfarliga aktiviteter så som hälleflundarace har upphört. WWF har också slagit fast i en undersökning om korallrevsfiske i Sydostasien att hållbart fiske endast skedde på de ställen där de fanns tydliga äganderätter.

Anledningen till att detta system är det bäst fungerande för ett hållbart fiske är inte så konstigt, de kan enklast sammanfattas i ett citat från Aristoteles ” Det som ägs av flest människor är sämst omhändertaget” . För det alla äger, äger ingen och så länge det är så kommer det inte att finnas några incitament för fiskare att bedriva ett hållbart fiske.

Om inte regeringen inser detta faktum så kommer snart den enda möjligheten för torskens överlevnad i Östersjön vara ett totalt fiskestopp så som Miljöpartiet föreslagit.