Ingen har väl kunnat missa debatten som blossat upp om etanolen. Från att ha ansetts vara det miljövänliga alternativet för den som vill minska på sina miljöfarliga utsläpp så framställs det nu som ett nästintill sämre alternativ än oljan. Att kritik uppkommer är i sig inget dåligt, det kan snarare stimulera en produkt att bli ännu bättre, men när kritiken saknar alla proportioner som i det här fallet kan det leda till en motreaktion som gynnar de sämre alternativen. Att etanolen skulle vara någon slags mirakelgörare som råder bot på alla världens problem är det väl knappast någon som vill skriva under på, men det måste ses i proportion till alternativen.

Att klassa all etanol efter samma bedömningsmall är heller inte rätt, det måste istället ställas i relation till odlingsmetod och processframställning. Hela livscykeln måste räknas in för att en korrekt bedömning ska kunna göras. Detta är svårt och det finns fortfarande stora kunskapsluckor inom forskningen på området.

Produkten kan definitivt utvecklas mer och bli bättre och av den anledningen är det bra att det uppkommer sådan här kritik, men problemet här är som vanligt att man försöker förkasta en produkt med tämligen grundlösa argument så som att det kommer att leda till skogsskövling och att mark tas från livsmedelsodlingen. Centerpartiet har en sida som de kallar Framtidsdialogen där de bland annat bloggar om miljö. Claes Västerteg skriver där ett inlägg om etanolen ur ett mer sansat perspektiv, och jag kan inte mer än hålla med när han säger “Etanolen är inte perfekt, men vi får inte fram andra generationens biodrivmedel om vi inte utvecklar den första” . Vi måste våga utveckling, för vad är annars alternativet ?

För den som såg Debatt på SVT igår kunde man även se Mikael Karlsson från SNF försvara etanolen med liknande argument, vilket jag måste säga är uppfriskande att se, då jag i vanliga fall mest haft anledning att kritisera miljöorganisationer så som SNF.

Ditt svar: