Myntet har alltid två sidor … läste det här inlägget på Tobias Holdstocks blogg och kunde inte låta bli att le en smula

Att som stat ta på sig rollen att försöka kontrollera produktion och användning av vissa produkter med hjälp av subventioner och beskattningsmedel är riskabelt. Kunskapen som finns idag är många gånger bristfällig och det är i princip omöjligt att veta hur morgondagens lösningar kommer att se ut.

När staten utgår från dagens lösningar och beskattar utefter vad som är givet riskerar man därför att låsa fast situtionen och motverka utvecklingen från att gå framåt.

Ett tydligt exempel på detta och hur skatteregler inte följer med tiden kan man läsa om på miljöaktuellts hemsida, där bland annat Erik Olsson professor vid Chalmers och Johannes Nilsson VD för Ekopar AB skriver om hur syntetiska bränslen missgynnas av den nuvarande lagstiftningen.

Syntetiska drivmedel beskattas idag på samma sätt som vanlig dieselolja enligt lagen om skatt på energi, trots att framställningen och produkten i sig är väsentligt mycket mer miljövänlig än dieseln.

Enligt beräkningar som framläggs i artikeln skulle det syntetsika drivmedlet minska koldioxidutsläppen med 30 till 50% jämfört med råolja, utsläpp av kväveoxider med 25 %, utsläpp av allergena och cancerogena kolväten med 60 till 100 %. Dessutom går det att använda det syntetiska bränslet i vanliga dieselmotorer, vilket gör att det inte krävs någon omställning av tekniken.

Men skattetrycket missgynnar en sån här produkt, som i annat fall skulle kunna vara ett konkurrenskraftigt alternativ.

Semestertider och slutprojekt har slukat all min tid, men nu är jag tillbaka!

Läste detta intressanta inlägg på politikerbloggen av Carl Grufman och kände mig manad att länka

Man hör ofta från miljövänsterhållet (jag räknar in en del borgerliga i denna kategori också) att miljön måste få kosta, att resurser och ekonomi är ickefrågor när det kommer till att rädda miljön… Carl visar  dock med all tydlighet hur fel det kan bli när man bortser från det marknadsekonomiskt mest effektiva och låter staten kasta pengar i sjön för åtgärder som i sammanhanget bara bidrar till marginella förbättrningar.

HSB, riksbyggen och SNF lägger nu fram ett förslag som kan skapa incitament för miljöförbättrande åtgårder på bostadsfronten. De vill växla om bostadsbeskattningen så att de gynnar miljövänliga alternativ, istället för som det är idag med höjd taxering när man investerar i ny miljövänligare teknik så anser de att nysatsningar borde gynnas genom skattelättnader.

Så självklart kan man tycka! Bra tänkt SNF!

Ett lite annorlunda synsätt på miljöorganisationernas arbete och ambitioner

I dagens di skriver Christina Hörberg Lindgren och Olof Hallberg från advokatfirman Lindahl om hur tillståndsprövningen enligt miljöbalken fungerar som en flaskhals när det kommer till utbyggnaden av vindkraft i Sverige ( tyvärr kunde jag inte hitta just denna text i nätupplagan).

Detta är beklagligt, men tyvärr är det är inte bara vindkraften som påverkas av denna lagstiftning. Miljöbalken som trädde i kraft 1999 var menad att samordna och förenkla tidigare miljölagstiftningar för en bättre miljö. Men trots goda intentioner verkar det som att den nya lagen istället har bidragit till att försvåra företagens möjligheter till utveckling, förnyelse och miljömässiga förbättringar. Miljöbalken har alltmer kommit att fungera som en allmän stopplag där tillståndsprövningstiderna kan liggar på upp till 10 år, än ett verktyg som stimulerar till miljöförbättrande åtgärder.

Lagen är svårtolkad och utgången är ofta oviss för det företag som ansöker om att göra någon slags förändring, även om miljöpåverkan skulle vara obetydlig eller obefintlig. Vilket har lett till att antalet tillståndsansökningar minskat med ca tre fjärdedelar sen balken infördes.

Allt från tågutbyggnad (Botniabanan ca 10 år), vattenkraft ( som i princip får minska sin produktion efter omprövningsbeslut, läs energimyndighetens rapport ”tillgång på förnybar energi”), biogasanläggningar ( Skellefteå kommun), skogsbruk och musselodlingar för vattenrening med mera med mera som anses vara miljöförbättrande åtgärder har fått tampas med denna komplexa lagstiftning.

Det minskade antalet tillståndsansökningar efter införandet av balken skvallrar också om att många förbättringar som skulle ha kunnat ske troligen har stannat på ett planeringsstadium. På sikt lämnar det Sverige och svenska företag med gammal och förelgad teknik samt dåliga förutsättningar för nyinvesteringar och miljöförbättringar.

Den svenska miljölagstiftningen är av allt att döma ett av de största hindren för dess egen målsättning, en hållbar framtid… lite ironiskt kan man tycka….

På tal om säkra och bra energislag så läste jag den här artikeln om vinkraften på nätet idag. Från 1990 har det skett 482 olyckor med vindkraftverk i Europa, varav 47 var dödsolyckor. Risker finns med allt vi gör, vi kan göra mycket för att förebygga risker, men vi kan aldrig göra något 100 % säkert.

Miljörörelsen är mycket för det här med att försiktighetsprincipen alltid ska råda, om chansen så bara är mikropskopisk för att något skulle kunna gå snett är de där med sina pekpinnar och målar upp fruktansvärda scenarier.

Men inte med vindkraften… varför är det så?

Snart kanske vi får se en helt ny generation av biodrivmedel, alger is the new shit, iaf om man ska tro Sapphire Energys vd för Jason Pyle

Svältande barn och skogsskövligssäkert

Idag i P1 debatterade Claes Västerteg och Lars Bergström (Professor i vattenvårdslära vid SLU) ekologisk odling, och hurvida det är ett hållbart alternativ nu när matpriserna stiger. Claes intar det vanliga ställningstagandet om att ekologiskt är toppen för miljön och pratar på om att konventionella grödor genererar mera växthusgaser.

Men vad jag undrar är om Claes Västerteg verkligen har tagit del av någon fullständig livscykelanalys av konventionell odling v.s. ekologisk odling?

Ekologisk odling ger nämligen upphov till mer ogräs, ogräs som måste tas bort främst genom plogning. Vilket bidrar till ett stort utsläpp av koldioxid från marklevande organismer (läs mer om det här).

Dessutom får man en större nettovinst av växter i ett konventionellt jordbruk än i ett ekologiskt, och växter tar ju upp och lagrar koldioxid, mer växter = mer lagrad koldioxid

Jag har skrivit om det här förrut, så jag ska inte bli så långrandig här, men Claes Västerteg med flera på miljö och jordbruksutskottet borde kanske kolla upp hur det egentigen ligger till innan de uttalar sig så tvärsäkert i frågan.

Intresset för vattenkraften har ökat från kraftbolagen i och med beslut från Sveriges riksdag och EU kommissionen om att den förnyelsebara elproduktionen måste öka.

En sådan utveckling är enligt SNF oacceptabel, vilket Christer Borg från Sollefteå Natuskyddsförening framför i en debattartikel i ETC, där han argumenterar om att en nysatsning på vattenkraften vore ett misstag då den är allt annat än miljövänlig!

Som exempel tar han upp Vattenfall AB:s planer på att bygga ut vattenkraften i en del av Ångermanälven, vilket han hävdar ovillkorligen kommer att leda till försämringar för miljön.

Hur Christer Borg kan göra detta tvärsäkra uttalande är märkligt då det nu endast har gjorts en förstudie av möjligheterna att leda om vattnet.

I denna förstudie har man gjort en kartläggning av Vojmån i vilken man diskuterat biotopåtgärder, lekplatser för harr och öring, åtgärder mot igenväxning, eventuella insatser för biflöden med mera.

Nivåerna för vattenflödet som kan bli aktuellt i fall de får igenom en överledning är fortfarande under utredning, men det aktuella förslaget bygger på en anpassning med olika uttag beroende på årstiden.

Dock återstår det fortfarande en folkomröstning i Vilhelminas kommun som kommer att ske under hösten 2008, innan Vattenfall i det fall det blir ja kan gå vidare med miljökonsekvensbeskrivning och ansökan till miljödomstolen.

Hur vida en överledning med ökat uttag av vatten kan göras på ett ur miljöperspektiv acceptabelt sätt återstår fortfarande att se.

Men Christer Borg och SNF är emot för att de är emot vattenkraft, inte för att de vet om konsekvenserna kommer att innebära någon större skada för miljön i forsen.

I den fortsätta argumentation som Christer för påpekar han att det på inget sätt är nödvändigt att bygga ut just vattenkraften då det finns andra bättre alternativ så som vinkraft att satsa på.

Och i kommentarsfältet nedanför artikeln fortsätter han med att dra upp några siffror om hur mycket koldioxid de respektive energikällorna bidrar med.

Vindkraft: cirka 24 gram CO2 per producerad kWh el.

Vattenkraft: cirka 40 gram (73 procent smutsigare än vindkraft).

Med detta antar jag att han vill understryka hur mycket sämre vattenkraften är i jämförelse med vindkraften. Men det tokiga är att om Christer bara hade läst SNF:s egna rapporter så hade han sett att mätningarna av koldioxidutsläpp för svenska vattenkraftverk ligger på ca 1 g per kWh, med en toppnotering på 4 g per kWh (läs rapporten ”En ulv i fårakläder”).

I kommentarsfältet är det även en person som upplyser Christer om att siffran 40 gram kommer från en kanadensisk studie gällande utsläpp från ett stort regleringsmagasin. Huruvida denna uppgift stämmer vet jag inte, men det är ju väldigt bekvämt att kunna plocka siffror som man tycker understryker sin egen tes, men egentligen saknar relevans i frågan….

Frågan man också vill ställa till Christer och SNF är om de är medvetna om den stora problematik som råder kring nysatsningar på vinkraft, den höga produktionskostnaden, svårigheterna med tillstånd från miljöbalken och PBL samt deras egen organisation som överklagar och obstruerar när det kommer till utbyggnationer pågrund av att det skulle innebära miljöförstöring (se tidigare inlägg).

Och om han utifrån det perspektivet verkligen kan stå för slutklämmen i inlägget.

”Med en ökad satsning på vindkraft och andra förnyelsebara energislag skulle Sverige kunna klara både sysselsättning och klimatmål inom något decennium; detta utan att bygga ut en droppe miljöförstörande vattenkraft till.
Det finns till och med rimliga chanser att kunna stänga av flera eller rent av alla kärnkraftverk i detta scenario. Men det krävs då att politiker och näringsliv snabbt ändrar förhållningssätt och på allvar förstår att tiden när vinst alltid gick före naturhänsyn ofrånkomligen är på väg bort.”